Nina har åter presenterat en tunn analys av dagsformen i åländsk politik. Det är ofta lätt att skönja källorna bakom olika budskap som ledarskribenten basunerar ut. Den här gången förefaller det trots allt inte vara enbart sossarnas partiordförande som var bollplanket.
Om liberalerna sägs att vi kommer att få bära en del missnöje för regeringsansvaret och det kan möjligen bli så.Det kan också bli så att befolkningen uppskattar stabilitet och ansvarstagande. Liberalerna har hållit greppet om regerandet, inte åstadkommit allt vad vi önskat men en hel del har förverkligats. Två parter i ett samarbete måste ta och ge, i vårt regeringsarbete har vi fått lov att ge efter på många punkter.Vi har hanterat vår majoritetsställning varsamt och alltid försökt hitta kompromisser. Därav också kritik från eget fält för att vi inte bara kört på med vår egen linje. Men slutresultatet för vår regering blir inte dåligt, vi har hållit ihop och vi har genomfört många viktiga reformer tillsammans. Något som jag som leder regeringen vinnlagt mig om. För övrigt fungerar samarbetet i regeringen bra trots att vi i en del sakfrågor har olika åsikter.
Ett annat problem enligt Nina är att ordförande Viveka Erikssons ledarskap tidvis varit osynligt. Jag för min del har funderat mycket på varför Nyan inte är intresserad av att i större utsträckning kontakta regeringschefen. De gånger tidningen efterfrågat min åsikt är lätträknade. Till skillnad från den andra tidningen som allt som oftast knackar på för att höra om aktuella frågor. Så kanske Nina har rätt, i Nyans spalter har jag tidvis varit osynlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar